Om jag bara förstod varför?
Internskämt. "How absolutely wonderful for you." Ja, som sagt.
Helgen har spenderats hemma hos Oscar och framför datorn, och oavsett var jag varit har jag pluggat konstant. Hos Oscis har vi spelat in en film om renässansen till engelskan, visserligen är det kul men det tar så sjukt lång tid! Lite småjobbigt faktiskt. Vid datorn har jag skrivit samhällskunskap, svenska och spanska samtidigt. Samhällen ska vara klar imorrn (jag MÅSTE få MVG), spanskan till på tisdag (jag MÅSTE få G) och svenskan är till om typ några veckor men sjukt mycket roligare än de andra två så det har jag varvat med för att orka... Vilket jag ändå inte gör, ironiskt nog.
Jag är helt stört taggad på fest. Bara ha kul, träffa massor av random människor och glömma allt jobbigt en stund, det vore galet nice. Jag har en Bailey's och lite sprit i min byrå, kanske ska ha ensamfest såhär en söndagskväll? Mhm, det vore kul.
En annan sak jag är stört taggad på är värme, sol och sommar. Eller typ Grekland. Jag blir helt deprimerad av det här vädret och det suger så hårt. Lite värme vore inte helt fel. Tiden kan få hoppa fram till mitten av maj - med ett stopp natten 13-14 mars ofc - så att man slipper den här eviga väntan. Det känns som om man bara slösar tid när man följer sina gamla rutiner hela tiden: Upp kvart över 6, fixa sig, ta bussen till skolan, halvsova sig igenom x-antal lektioner, hem, plugga, äta, plugga, sova och sen upp kvart över 6 igen. Att dygnet skulle vara uppdelat i 1/3 sömn, 1/3 arbete/skola och 1/3 fritid är ju rent jävla bullshit. 12 timmar plugg, 3 timmar "fritid" där man i all hysteri går till coop och spenderar pengar man inte har medan man har ångest för plugget och 5 timmars sömn är mer realistiskt. Herregud, man blir ju deprimerad bara av tanken.
Nu ska jag fortsätta skriva samhällskunskap. Varför är det inte lika lätt att skriva en uppsats som att lalla ihop ett blogginlägg? Jag tror inte att det är någon skillnad alls egentligen. Det är bara en mental spärr i huvudet på en som säger att "det här är ett skolarbete, det ska vara svårt som fan och skitjobbigt" och då blir det plötsligt det. Om jag tänker tillräckligt mycket på det kanske det blir kul så småningom.
Puss
<3
Helgen har spenderats hemma hos Oscar och framför datorn, och oavsett var jag varit har jag pluggat konstant. Hos Oscis har vi spelat in en film om renässansen till engelskan, visserligen är det kul men det tar så sjukt lång tid! Lite småjobbigt faktiskt. Vid datorn har jag skrivit samhällskunskap, svenska och spanska samtidigt. Samhällen ska vara klar imorrn (jag MÅSTE få MVG), spanskan till på tisdag (jag MÅSTE få G) och svenskan är till om typ några veckor men sjukt mycket roligare än de andra två så det har jag varvat med för att orka... Vilket jag ändå inte gör, ironiskt nog.
Jag är helt stört taggad på fest. Bara ha kul, träffa massor av random människor och glömma allt jobbigt en stund, det vore galet nice. Jag har en Bailey's och lite sprit i min byrå, kanske ska ha ensamfest såhär en söndagskväll? Mhm, det vore kul.
En annan sak jag är stört taggad på är värme, sol och sommar. Eller typ Grekland. Jag blir helt deprimerad av det här vädret och det suger så hårt. Lite värme vore inte helt fel. Tiden kan få hoppa fram till mitten av maj - med ett stopp natten 13-14 mars ofc - så att man slipper den här eviga väntan. Det känns som om man bara slösar tid när man följer sina gamla rutiner hela tiden: Upp kvart över 6, fixa sig, ta bussen till skolan, halvsova sig igenom x-antal lektioner, hem, plugga, äta, plugga, sova och sen upp kvart över 6 igen. Att dygnet skulle vara uppdelat i 1/3 sömn, 1/3 arbete/skola och 1/3 fritid är ju rent jävla bullshit. 12 timmar plugg, 3 timmar "fritid" där man i all hysteri går till coop och spenderar pengar man inte har medan man har ångest för plugget och 5 timmars sömn är mer realistiskt. Herregud, man blir ju deprimerad bara av tanken.
Nu ska jag fortsätta skriva samhällskunskap. Varför är det inte lika lätt att skriva en uppsats som att lalla ihop ett blogginlägg? Jag tror inte att det är någon skillnad alls egentligen. Det är bara en mental spärr i huvudet på en som säger att "det här är ett skolarbete, det ska vara svårt som fan och skitjobbigt" och då blir det plötsligt det. Om jag tänker tillräckligt mycket på det kanske det blir kul så småningom.
Puss
<3
Kommentarer
Trackback
