Sönderstressad av stan
"Livet är en bergochdalbana." Hur många gånger har man inte hört det? Hundratals, förmodligen. Det måste ha varit en mycket intelligent människa som sa så, för det är sällan jag hör något som är mer sant än just det. Livet är en bergochdalbana.
Jag var på Gotland med Freja i helgen. Vi bodde i hennes mormor och morfars mysiga lilla lägenhet och spenderade dagarna med att leta jobb. Det var helt underbart, en perfekt resa som man bara vill fortsätta vara i även när den är slut. Vi rymde från alla våra problem och glömde omvärlden för en stund. Sen kom verkligheten ikapp oss.
Att gråta är en sak. Att vara deprimerad är en annan. Men att sitta och inte veta vad man ska säga är värst. När man vet att man borde säga något, något som tröstar och värmer i alla fall lite grann, men inga ord är tillräckligt starka. Vi har suttit tysta långa stunder den här helgen. Var och en i sin egen värld, med sina egna tankar. Ilska, sorg, kärlek, oro. Så mycket att säga. Men inga ord var tillräckligt starka.
<3
Jag var på Gotland med Freja i helgen. Vi bodde i hennes mormor och morfars mysiga lilla lägenhet och spenderade dagarna med att leta jobb. Det var helt underbart, en perfekt resa som man bara vill fortsätta vara i även när den är slut. Vi rymde från alla våra problem och glömde omvärlden för en stund. Sen kom verkligheten ikapp oss.
Att gråta är en sak. Att vara deprimerad är en annan. Men att sitta och inte veta vad man ska säga är värst. När man vet att man borde säga något, något som tröstar och värmer i alla fall lite grann, men inga ord är tillräckligt starka. Vi har suttit tysta långa stunder den här helgen. Var och en i sin egen värld, med sina egna tankar. Ilska, sorg, kärlek, oro. Så mycket att säga. Men inga ord var tillräckligt starka.
<3
Kommentarer
Trackback
